Johans vinblogg

Det är få viner man dricker som man verkligen faller som en fura för, det är som när man möter sin första kärlek, vare sig hon är blond eller brunett så finns det egentligen inget ord som passar för hennes skönhet. Det finns sällan ord som saknar betydelse men ibland finns det ord som inte har nog av betydelse för att beskriva en personlig upplevelse, kalla den subjektiv om ni vill men kärlek kan upplevas vare sig det är till mat, dryck eller en annan mäniska, det spelar ingen roll!

Domaine Coche-Dury Meursault 2008

William Fevre
Chablis Premier Cru
Montée de Tonnerre 2005



Domaine Vincent Dauvissat
Chablis Premier Cru
"La Forest" 2006


Domaine Francois Raveneau
Chablis Premier Cru
Montée de Tonnerre 2006


Domaine Pinson
Chablis Premier Cru
Mont de Milieu 2008


Domaine Pinson
Chablis Grand Cru
Les Clos 2004

Stora viner behöver inga stora glas för att visa sin prakt, fick häromdagen ett isoglas med lite rödvin i framför mig och skulle gissa vad de var. Detta sker relativt ofta så man brukar dofta lite snabbt och sedan komma med en kvalificerad gissning, men denna gång var de annorlunda. Jag tog lite nonchalant glaset och satte de till näsan, sen blev jag tyst, detta var mer än vad jag hade förväntat mig, något stort var i glaset men vad, fortsatt analys följde... Doften gick åt tryffel, lätt örtig, vilda hallon, björnbär, ja de mesta fanns där. När jag smaka på de så var de likadant en med en sådan finess jag inte upplevt på länge, min något intelligenta gissning gick åt RSV från DRC årgång kring 2001. Min kollega och vän tillika barchef gissade på Echezeaux från samma vinhus och han spika den. Det var Echezeaux från DRC av årgång 2007, jag blev oerhört imponerad av både Viktor och vinet...

Det är helt otroligt vad värmen har slagit till i lilla Växjö, solen skiner och det känns som om sommaren redan är här en månad för tidigt och dags att slå sig ner på uteserveringen och njuta av en flaska vitt. Chablis står överst på min lista när det gäller vita viner av en självklarhet, renheten, mineralerna och skärpan i dessa viner som man inte hittar någon annanstans.

Jean Raveneau som äger Domaine  Francois Raveneau är en av få producenter som handplockar sina druvor vilket är oerhört tidskrävande och kostar logiskt mer än att skörda maskinellt. Men man vinner på att man enbart får med sig de mogna och perfekta druvorna som man sedan pressar och jäser på ståltank för att sedan låta vinet lagras på 7-8 år gamla 132 liters ekfat "feuilletes" i 18 månader.

Sydost om Grand Cru lägena i Chablis ligger Premier Cru klassade Montée de Tonnerre vars viner anses hålla Grand Cru nivå från de bättre producenterna.


2006 Domaine Raveneau Monté de Tonnerre

Vinet serveras i det vackra porterglaset i Difference serien från Orrefors designat av Erika Lagerbielke som passar sig utmärkt för vin och är smidigt att dricka ur då de har en relativt kort hals. Vinet med dess gyllene färg med dofter med påtagliga fat vilket jag vanligen drar åt viner från de traditionella vita vinerna från Bourgogne. Tillsammans med dessa fattoner finner jag ett helt stenröse av mineraler och karga kalktoner samt syrliga citrustoner. när jag smakar på vinet så är de första jag känner den unga rena syran tillsammans med ryggivande fat som spelar i en symbios med citrus och mandeltoner och ett djup av mineraler hämtade från havsbotten. Riktigt underbart vin som var mitt första möte med Domaine Raveneau samt läget Monée de Tonnerre men vi ska ses igen redan i veckan.

Man ska inte vänta på ett tillfälle att öppna en flaska vin utan det är ett tillfälle när man öppnar en flaska bättre vin. Så blev det dennna tisdag efter att ha undersökt Växjös fikaliv och samlat på mig diverse vuxenpoäng så hamnade jag på min arbetsplats PM & Vänner. Då jag är väldigt familjär med vinlistan så var valet inte svårt, det föll på Domaine Leflaive Bourgogne blanc 2008 för att jag var på jakt efter ett enkelt men bättre vitt vin i fiskens tecken. Menyn bestod av krabba "tianne" och sedan ångad sej med beurre blanc så ett fetare vitt var no doubt. De här med mat och vin i kombination tycker jag själv är något som både är viktigt men så överskattat, det är inget svårt och ska inte så vara. Det är bara att använda sunt förnuft och tänka gott och skita i allt vad mätande av syror har med att göra.



Anne Claude Leflaive presenterar här sitt enklare vin "Bourgogne blanc" som kommer från lägena Les Houlières och Les Parties i Puligny-montrachet där hon äger totalt cirka tre hektar. Hon bör och ska inte blandas ihop med hennes kusin Olivier Laflaive som jobbar till största del på negociantbasis. 

Vinet serverades härligt källarsval i karaffen i mitt fina fruit-glas från Orrefors. Strama frukttoner med lätt rostade fattoner nådde min näsa. när väl vinet nådde ner i halsen hade smaker av aprikos, äppelskal, rostat levain och apelsincest passerat min tunga. Stramt och elegant och relativt enkelt utan att bli snålt är de ord som jag främst finner för detta vin som inte är något grand vin och ska så inte vara men spöar de alla bourgogne blanc jag tidigare provat...

Det här med blindprovning är något som jag har hatkärlek inför idag ställdes ett glas rött framför mig, stramt, elegant cassisbetonat men en stor ton av mörka plommon med rostat fat låg bakom. Spontant tänkte jag cab betonad bordeaux på Cru Bourgeois-nivå men de som jag svängde om till blev oklassad merlotdominerad bordeauxblend från haut medoc troligen omkring 2004. Jag var helt fel ute när jag väl fick reda på svaret Atalon Cabernet Sauvignon 2002 från Napa Valley i deras blend infinner sig även förutom 96% cabernet sauvignon består av 2% merlot och 2% cabernet franc. Det är bara inse att man har mycket att lära som världsmästaren sa...

Denis Bachelet's ledord är "finess före allt" La finesse avant tout vilket är den upplevelse jag får i mitt första möte med Denis viner. Vinstockarna till Vieilles vignes är väldigt gamla upp emot 80 år som exempelvis i La Burie.



2007 kan verka som ett barnarov men detta är ett vin som presterar redan i sin ungdom med sin betryggande frukt och lätt kryddiga fatton så göms de unga något gröna tanninerna väldigt snyggt. En rödfruktig elegant upplevelse med en balanserande syra bakom den rödmultna frukten som såklart är ung men utan att bli kärv och störande. Elegant med finess blir ledorden i denna vinupplevelse som jag kommer att komma tilblaka till och en order ska snart läggas på bbr på hans Charmes-Chambertin Grand Cru från 2004.

Med sina drygt fem hektar i Vosne-Romanée, Nuits-St-Georges och Chambolle-Musigny skapar Sylvain Cathiard tillsammans med sin son Sébastien helt fantastiska röda viner med Aux Malconsorts som flaggskepp.



Det var inte alls länge sedan som det serverades grand vin på Chateau Västergatan i Växjö. Efter en något besvärlig korkdragning så gav korken med sig och det härligt gyllenröda vinet gjorde sig tillgängligt. Då brist på anpassade glas var stor så serverades vinet i en Syrahkupa från serien Vinum extreme av Riedel. Till en början så kändes vinet knutet och var alldeles för svalt vilket gjorde att de bara var att vänta in rätt ögonblick. Vinet slogs på karaff vilket är ett helgerån mot just Pinot Noir men för att snabba på processen var detta nödvändigt. Efter en halvtimma så började vinet både tempereras och öppna upp sig fårn sin vackra feminina silkighet. Nu mynnade doften ut i ett hav av tryffel o kissemurra, multna jordar och skitiga daggiga röda frukter. Typisk Vosne-Romanée med andra ord. Efter att nyligen ha provat storasyster Aux Malconsort så framstod Les Suchots något klenare och inte alls lika uttrycksfull som den nyss nämnda, allt fanns där fast i mindre doser vilket gjorde detta vin något mer somrigt törstsläckande. Inte alls lika stramt som storasyster men ett fantastiskt gott, elegant och relativt stramt vin med en härlig bärig skitig eftersmak med sin djupa tryffelton.

Ett vin som kommer stå på bordet i sommar till eller utan mat, Grand Vin signerat Cathiard.

Grand Vin kan drickas när som helst och behöver varken mat eller högtid för att passa in rätt. Samt det här med att dricka en hel flaska själv är det inget fel med då om man läser i AL's krönika i Livets Goda så handlar det om att upptäcka hela vinet och verkligen ha tid att filosofera över det under en längre tid för att sedan somna mysigt vintrött.



Vitt friskt vin är inte direkt något man egentligen brukar dricka i kalla januari utan mer ett sommarvin men har en vitvinsfas just nu så då provar jag en hel del vitt med välbehag. Just denna gång blev det ännu ett vin från den nyhyllade producenten Pierre-Yves Colin-Morey och tidigare har jag provat hans Grand Cru Corton-Charlemagne 07 som var sagolik!

Vinet serveras sådär lagom svalt runt 12 grader och åker på karaffen för att få luftexponering. I doften möts man av snygga lätt rostade fat, mandel, mineraler persikor och Elstar äpplen. Vinet känns något slutet till en början i doften men när de gått en liten stund börjar det hända grejer med doften och ovannämnda dofter växer allt mer...

Efter ett par klunkar då jag vant mig vid vinet så börjar jag prova av det, vinet har en bra fin balanserad syra som inte på något sätt tar över allt för mycket. De lätt rostade faten är genialiskt använda och ger en ryggrad åt vinet och balanserar sig väldigt väl med den eleganta fruktigheten som nämns på doftsidan. Man känner igen stilen från hans Corton-Charlemagne och detta känns som dess lillasyster då det är nättare, lite mindre mineraler och något lägre andel fat än storebror. Otroligt gott vin som kommer drickas med glädje genom sommarens varma dagar med eller utan mat.

Ännu ett stort möte med Bourgognes kungliga marker, denna gång stod Karl den stores heliga marker på tur från en så ung årgång som 2007, barnarov kan tyckas, men fantastiska viner är även bra i sin ungdom, de behöver bara lite luft. Efter en kvart i karaffen börjar denna skönhet visa upp sitt otroliga djup på mineralitet, bara det att det kom två damer som hämtade från en parfymbutik bredvid vilket störde ut doften något oerhört... Men men, en producent som Pierre-Yves Colin Morey kan det här med vit Bourgogne och detta smakar o doftar verkligen Grand Cru!




Doften möter mig direkt, med knäckiga fat och syrlig kärnfrukt mot gråpäron och gröna äpplen, en enorm mineralitet åt gnejs och kalksten. Otroligt djup redan i doften men så typisk vit bourgogne från dessa trakter. I munnen skär den unga syran igenom kinderna men ligger oerhört snyggt placerat under kroppen som består av knäckiga fat, äpplen och ett hav av mineraler. Helt klart ett stort vin ur alla aspekter även om de enbart har 3 år på nacken så kan jag enbart tänka mig hur stort detta kommer att vara om 10 år. En producent jag ska djupdyka i allt mer framöver för detta är kärlek vid första ögonkastet.

Då var det tisdag igen och dags att uppdatera bloggen med ännu ett vin. Dagens vin blir en bättre Bourgogne från Domaine Sylvain Cathiards läge Aux Malconsorts, granne till det exklusiva La Tâche. Med sex år på nacken så har vinet kommit ur sin dvala och börjar att visa upp mognad.



Ungmogen Bourgogne är det bästa jag vet och när man får äran att prova stora viner från vingårdar som Malconsort så finns jag alltid där. Vinet kom direkt ur källaren, något sval efter 12 graders perfekt lagring. Doften är något knuten med sina röda bär, alger och svampskog. I munnen är vinet perfekt balanserat med frisk syra och stabila tanniner. Smaken drar åt röda vinbär med ton på lättrostade fat och kompost. När vi nu närmar oss 18 graders sträcket så finner jag den perfekta balansen i smakerna och den typiska svamp-rödfruktiga tonen som jag förknippar med Vosne-Romanée och tryffeln inte att förglömma i den långa komplexa eftersmaken. Ett Grand Vin och Bourgogne har än en gång visat upp sig från sina bättre sidor och Sylvain Cathiard har gjort det igen!

Sitter på PM & Vänner i växjö och pluggar på om Spaniens vinområden och lagar. En fråga till er läsare: Vilken bodega i Rioja introducerade användandet av franska ekfat 1970? En annan fråga är: Vad är Doble Pasta? Kommentera gärna med ert svar vare sig ni har dubbelkollat de i oxford eller inte.

Blev sugen på något gott vitt och eftersom jag är relativt obevandrad i Chablis Grand Cru områden kändes det dags att ta tag i dem. Valet föll på den största och mest kända av de sju Grand Cru områderna "Les Clos". Valet av producent blev Domaine Pinson och framkom med hjälp av min kollega Robert som jobbar som Sommelier på PM & Vänner. Årgången blev 2004 då det var den vi ansåg vara mest drickvänlig just idag och efter en första sipp på vinet kändes det som ett bra val.



Vinet har sin härliga gyllene ton med en viss oljighet redan i den synliga texturen och till doften fylld av nougat, kalk och vissa mjuka smörkolatoner. I munnen är den fylld av mineral med fokus på kalk, en dominans går åt nougat och mandel samt en backande syrlig ton av citrus och grapefruktsinslag. Ett vin som har en len struktur och en ung men något till början till mogen frukt. Inte alls så hård som Chablis kan vara på denna nivå i sin ungdom utan tillgänglig och lite oljig och komplex som sig bör.

Eftersom det kan vara lite "tungt" att dricka en helflaska vin utan mat så beställde jag nyss in en Svampravioli i smörad tryffelbuljong med svartrot och kål från Åsa i Tunatorp på rekommendation av Robert. Ihop med vinet får vi en härlig balans där syran skär igenom den kärmiga pastan och svamparna spelar ihop med tryffeln som möter de komplexa, smöriga och något oliga tonerna i vinet. Syran håller sig rakt igenom och gör att man orkar äta mer utan stumna på smaker. Kolen slår dock vinet ur spel så där skulle jag dra ner för att nå en perfekt matchning. balansmässigt fungerar rätterna väldigt bra ihop och jag anser att detta är den typen av vinet man bör dricka även om i min smak bör man plocka bort kolen.

Ja då har man återvänt till de småländska skogarna och Växjö för att fortsätta hösten på PM & Vänner och under denna helg har det provats fantastiska viner som jag drömt om att få prova. Det började redan i torsdags då jag och min vän Christoffer drack en Vosne-Romanée "La Colombière" 2006 från Domaine-Du Comte Liger-Belair på tips av Fredrik Horn. Vinet hade som de bör en fantastisk elegans, en ung röd fruktighet och mycket parfym och fat som börjat integrera sig och komma i balans men dock något för ung men med många goda år framför sig kan jag tänka mig.

 

I fredags var det en stor dag i mitt liv av vinupplevelser, inte nog med att jag hade den äran att jobba bredvid Andreas Larsson ”PM musik och vin” där vi servera tre fantastiska viner med mat till ännu större musik av Per Tengstrand på piano och David Chan på Violin, stor musik och trevliga viner ackompanjerade av Andreas Larssons målande utlägg om kombinationen av musik och vin. Men för att komma till vinerna som provades under och efter denna kväll. Det börjades med Puligny-Montrachet 1:er Cru ”Clavoillon” 2004 från Domaine Leflaive som hade en benhård syra men var perfekt avrundad med en viss fatsötma och en fantastisk balans och komplexitet. Kvällen fortsatte med en Vosne-Romanée ”Les Chaumes” 2004 från Domaine Méo-Camuzet och här hade vi en härlig ung till en början på mogen röd frukt med en härlig parfym som sig bör och balanserade mjuka fattoner och en bra komplexitet, fantastiskt gott.

 

 

 

Fredagens största viner får ändå tillskrivas vinerna från Domaine de la Romanée-Conti. Först ut var Échezéaux 2006 där vi hade en fantastisk elegans men med bra tryck i och en ung röd frukt och en parfymerad komplexitet och de mest integrerade fat jag upplevt hitintills, stort var förnamnet och kvällen var gjord. Min största vinupplevelse i fredags men också min hittills största vinupplevelse får ändå med all rätt tillskrivas Romanée St-Vivant 2000, jag kunde bara kapitulera till denna fantastiska början till mogna frukt och detta djup, det var så man drunknade i en sjö fylld av frukt och fat i ett harmoniskt samspel som bildade en stor komplexitet och en eftersmak som satt i länge som jag sent kommer glömma.

 

 

En helg fylld av fantastiska viner och jag känner mig som hemma i Växjö men jag vill ge ett extra tack till Systembolaget som lät mig byta in min La Mouline 2002 från E. Guigal som jag köpte för drygt ett år sedan och öppnade i fredags men som var oxiderad rejält. Tack för hjälpen, det kallar jag service. Har även utnyttjat det hederliga postverket genom att skriva ett brev till en ung dam. Kommer de fram, vi får se...

 

Stort tack till Andreas, Per, Fredrik, Fredrik, Robert och Christoffer.

 

I lördagsnatt var det dags att korka två härligheter, inledde med en Cristal 2000 som var så oerhört ren i frukten och balanserad i syran att det var svårt att inte bli förförd. Champagnens motsvarighet till Bordeux's Pauillac kan man säga för Cristalen dominerades av en ren chardonnayfrukt med en uppbackande kroppslighet av Pinot Noir. Rent och snyggt är ledorden i detta betyg för Cristal 2000 som inte annat än kan ses som den snyggaste champagnen jag druckit. Det må va svårt att definiera snygghet i smakväg men här var de det självklara ordvalet. Komplexitet är ett överdådigt ord som inte behövs i denna champagne utan orden rent, snyggt och elegant får stå för upplevelsen.

På fredagskvällen efter att ha gått av serice lite tidigare satte jag mig och köpte en flaska vin i form av J.F Mugnier Nuits Saint Georges Clos de Fourches 06 som är ett oklassat läge och ligger granne till Clos de la Marechale som jag skrivit om i tidigare inlägg. Läget är oklassat och består av cirka ett åtta hektar stort område. Nuits Saint Georges ligger i Cotes de Nuits strax söder om Vosne Romanée.



När vinet först provades var den fantastisk i doften med härliga körsbärs och jordgubbstoner medan i smaken var den tvär och tjurig. När den först serverades så var den cirka 15 grader och det kändes att när den hade tempererats i glaset till cirka 18 grader så kom den silkeslena frukten allt mer fram och smaken blev rättvis mot doften. Vi fann även en hel del mineraliska toner åt skiffer i smaken samt lätt jordiga toner samt en elegans som kännetecknar en bra Pinot Noir. Vinet hade en bra balans och kändes ungt samt som en enklare variant av Clos de la Marechale men man kände igen sig. När en timma hade gått och vinet passerat 20 graderssträcket så börja den torka ut något och blev återigen något svårtillgänglig vilket visar sig på vikten av rätt temperaturer i vinerna. Eftersmaken var medellång och slutbetyget blir ett snyggt gjort vin i en relativt enkel elegant stil som tåls att drickas till vardag som till fest.

Brukar användas för att beskriva bilar men funkar alldeles utmärkt på vin med för igår smaka de jag av Domaine Bouchard Père & Fils Le Corton Grand Cru 1998, sjukt bra o vilka linjer. Ska förklara mig lite, men jag tänker mest på vilken jäkla struktur och silkeslena taniner i denna mogna Pinot Noir. Det går inte annat än att bli såld på detta och sällskapet som drack detta var överförtjusta.

Igår servera vi då inovationsrådet från Grythyttan och har inte varit så nervös sen hantverksprovet förra året. Men det gick bra och de verkar ha haft grymt trevligt, Johan Wester, vilken kille, hur rolig som helst vad han än säger på skånska och fick beröm av han med vilket var skoj då han är en person man bara sett på tv. Slutade sedan runt halv 3 då jag tog taxi hem efter en lång avslappnad diskussion med Fredrik och Per, riktigt grym kväll!