Emilio Moro Malleolus de Valderramiro 2006

Då var det dags att få lite perspektiv på tillvaron, dvs dricka något annat än franskt på en bra nivå. Valet föll på ett av Emilio Moros prestigeviner Malleolus de Valderramiro 2006 från Ribera del Duero i Spanien. Vinet görs på Spaniens nationaldruva Tempranillo och har genomgått malolaktisk jäsnig på amerikanska fat samt lagring under 18 månader på franska ekfat.



Vinet slogs på karaff och var direkt tillgängligt med en himla mycket power och krydda med svaga vaniljtoner samt en lätt fatkaraktär. När första glaset hälldes upp var vinet silkeslent och med en jäkla mycket power och tryck i så man förstår att Parker gillar detta och har gett det 95p. I smaken var vinet oerhört lent med en fruktdriven karaktär av mörk frukt samt integrerade fat samt toner av vanilj som mjukade upp upplevelsen. Vinet hade en fantastisk struktur och var väldigt snyggt gjort och en fin balans i all kraft. Eftersmaken satt i länge och bestod av mörk frukt och vaniljstång. Ett väldigt gott vin som är lätt att tycka om för det har så mycket men efter tre timmar på karaff började vinet tappa kraft och planade ut till det negativa så detta är ett vin jag anser ska drickas inom 2 timmar de slås på karaff men ändå ett vin jag tror klarar av 10 år på flaskan.

Torres Mas la Plana 1988 och Grand vin de Bourgogne

Nu har 6 veckor gått av 8 veckor på praktiken och jag börjar se tillbaka på denna lärorika tid. Häromdagen kom leveranser på Torresvertikalen som vi packade upp mitt i natten i fredags, helt fantastiskt vilken vinlista som PM har, inte udnra på att de fick Sveriges bästa vinlista enligt Livets Goda. 85 sidor är listan för tillfället men chefsommelieren Fredrik Horn fyller hela tiden på med nya fantastiska viner från världens alla hörn. Efter att vinerna packats in i vinkällaren som rymmer allt från La Tâche till Screaming eagle så avnjöt vi årgång 1988 av Torres Mas la Plana som är en 100% Carbernet Sauvignon från Penedes i Katalonien i Spanien. Vinet var härligt moget med silkeslena taniner och en otrolig balans på faten då man använder hälften Franska och Amerikanska fat.




Andra viner som jag fått äran att prova är bland annat Bouchard Pére & Fils Vigne de enfant Jesus 2003 som Fredrik använder i menyn Grand Vin, en meny som hyllar de stora vinerna i källaren. Vingården är 4,5 hektar och ligger i Cote Beaune i Bourgogne, Frankrike. Vingården ägs helt av Bouchard och under 1600-talet gavs vingården till Carmelite nunnorna och namnet kommer från att abbedissan Marguerite du saint Sacrement sanndrömde om Louis XIV:s (solkungen) födelse detta trotts att hans mor Drottning Anne av Österrike inte kunde få barn. Som tack gavs namnet "Vigne de enfant Jesus" på vingården.  Vinet är helt fantastiskt, härlig mogen frukt och en lenhet som är svårt att ogilla. En Pinot i högform som passar oerhört bra ihop med PM's varmrätter på Hjort som är gudomliga. Ett vin som jag själv kommer köpa på mig ett par flaskor utav.

Sylvain Cathiard var för mig en producent som jag inte visste någonting om innan jag började på PM men efter ett par veckor så lärde jag mig snart de stora producenterna i Bourgogne och då menar jag inte av kvantitet utan av kvalité. Sylvain Vathiard äger 5,5 hektar vingårdar i Vosne-Romanée, Nuit S:t Georges, Chambolle-Musigny och små arealer i Clos de Vougeot samt Romanée S:t Vivant. Kommunvinet från Vosne-Romanée har blivit hyllat och jag provade årgång 2004 som slog mig som en knytnäve i magen. "Gissa vad detta är" sa Fredrik och ställde fram ett glas, Bourgogne kände jag direkt men av en kvalité och karaktär som jag inte hade provat innan. Fantastisk komplexitet, koncentration, struktur och balans med en eftersmak av rang. En inbjudan till DRC's toppviner menade Fredrik och jag ser fram emot tills de hamnar under min näsa.

Imorgon ska det drickas Grand vin och ätas fantastisk middag där jag och Fredrik ska gå igenom hur man kombinerar mat och vin till mitt skolarbete. Kommer en sammanställning inom den närmsta veckan. Tills nästa gång drick och må väl.