Laurent-Perrier - En framgångssaga sedan andra världskriget

 
Laurent-Perrier grundades 1812 av Alphonse Pierlot i Tours-sur-Marne som senare överlät champagnehuset till sin vinmakare Eugene Laurent som drev det vidare med sin fru Mathilde Emilie Perrier. Champagnehuset fick sitt nuvarande namn när Alphonse dog i slutet på 1800-talet och då med tillägget ”Veuve” (änkan) Laurent-Perrier. Mathilde drev champagnehuset själv och lyckades mycket bra på nationella marknaden fram till kriget bröt ut. Nästa drag blev att anställa Alexander Fletcher Keith Mackenzie för att marknadsföra champagnehuset i England vilket gav en ny epok för champagnehuset. När Mathilde dog 1925 så överlät hon champagnehuset till Eugenie Hortense Laurent men hade det svårt att få det att gå runt under krigen och blev tvungen att sälja champagnehuset 1939 till Mary-Louise Lanson de Nonancourt som investerade allt hon hade i chamapagnehuset. För att skydda champagnehuset under det fortsatta kriget så såg hon till att mura in 1000 lådor i väggen för att skydda det från tyskarnas invation. Hennes äldsta son dog tragiskt i ett av tyskarnas koncentrationsläger och champagnehuset övertogs 1949 av den yngre sonen Bernard de Nonancourt. Än idag äger familjen Nonancourt majoriteten i Laurent-Perrier vilket gör det till en av dem största familjeägda champagnehusen.

Bollinger R.D. 1996


James Bond's egna Champagnehusfavorit Bollinger har gjort sin entré i mitt vinbibliotek. RD står för "recently disgorged" på engelska och översatt blir det nyligen degorgerad och är gjord på samma blend som Grand Anné fast har fått en längre lagring på jästfällningen. Just den flaskan jag har framför mig är degorgerad 8 Juni 2007, dvs 11 år på jästfällningen vilket kan jämföras med fem år för Grand Anné. En något jästigare och mer komplex champagne kan man därför tänka sig på förhand. Blenden består av 70% Pinot Noir och resten Chardonnay från 75% Grand Cru byar och resten Premier Cru byar  för den som är intresserad av det. Själv anser jag det mer intressant med vinupplevelser än massa ingrodd fakta för vill man ha tillförlitlig fakta så går man till böcker och inte till vinbloggar...



R.D.'n dricks ur Orrefors Difference Riesling glas som jag med några kolegor på PM kommit fram till är det ultimata champagneglaset. Till utseendet är champagne lik nyputsat guld och har små jämna bubblor som letar sig upp mot ytan. I doften möts man av en oerhörd friskhet, unga syrliga toner av apelsincest, omogna äpplen och citronskal. Därtill finner jag en viss svampighet och jästton som tyder på en längre lagring på jästfällningen. Champagnen är oerhört ung i doften och känns oerhört frisk med inga direkta tecken på mognad. I smaken är den oerhört frisk med mycket citrustoner, apelsincest, champinjoner, nougat samt en härlig mousse. Syran är väldigt påtaglig i munnen men balanseras till viss del upp av den jästiga tonen som jag drar åt bulldeg och nougat. Ett tillsynes barnarov har vi framför oss men för min egen del föredrar jag när champagne har en markerad syra så detta är helt i min smak. Eftersmaken sitter i bra länge och det känns att vi har med kvalitétschampagne att göra men inget "hallelujah moment" men näst därtill.

Vill man dricka mer mogen champagne från årgång 96 så är Henriot 1996 helt fantastisk och dessutom halva priset jämför med RD'n som lätt tål och mår bra av 10 år på flaskan. Tilläggas kan också att man lagrat vinet under jästfällningen med kork vilket man kan se på mynningen. Bara en parentes, en fantastiskt god Champagne och balanserat men saknar den yttersta komplexiteten som jag tror kommer att komma med lagring.


Krug Grand Cuvée och Deutz 1998

Under veckan var det klart att jag kommer att jobba på PM & Vänner i höst och detta ville jag självklart fira och det blev att slå på stora trumman i form av Krug Grand Cuvée. Min vän Christoffer som också är ett stort fan av vin ville också bidra till en lyckad kväll och tog med sig Deutz 1998. En stor kväll blev det med stora viner.



Krug Grande Cuvée

Krug's non vintage eller multi vintage som man väljer att uttrycka det då man blandar upp till 50 viner från 20-30 olika lägen och 6-10 "reserve" årgångar av de tre klassiska druvorna (Pinot  Noir, Pinot Meunier och Chardonnay). När jag fick vinet i glaset såg jag en härlig intensiv mousse stiga upp med glaset med fina jämna bubblor i det. När jag sedan doftade på vinet fick jag väldigt mycket brioche karaktär och torkade daddlar. En lätt fatkaraktär kände jag även och doften var vädligt fyllig och majestätisk, redan här visade sig att det var en stor champagne. I smaken sedan möttes jag av en oerhört fantastisk balans mellan syran och kroppen, utan att vinet blev för syrligt så skar den som en kniv genom varmt smör som i detta fall var vinets kropp. Eftersmaken satt i länge och detta mina vänner är en av de största champagnerna jag druckit och kommer bli nästa nyårs champagne om jag inte fått smak för någon annan. En champagne som passar även utmärkt till mat som halstrad gös med en grönsaksrisotto och man hade haft en fantastisk kombinaiton. Stort och majestätiskt får avsluta betyget om denna champagne.

Deutz 1998
Andra champagnen för kvällen fick hedras av Deutz 1998 och även här var det en bra champagne från ett klassiskt år. Vinet visade upp en oerhört fräsch doft och väldigt mycket stenfrukter och citrusfrukter med små nyanser av fat men inte nämnvärda. I smaken var den likaså väldigt syrlig och välbalanserad med en trevlig syra som fräschade upp och gav helhetsintrycket väldigt behagligt. En champagne som passar utmärkt att dricka på egen hand eller till en fräsch sallad. Hade den inte kommit efter Krugen på kvällen hade jag lovordat denna champagne med men för kvällen var Krug kung.

Greven av Champagne



Så var det dags att korka upp en av de stora, och då pratar jag inte om några första crus utan riktig prestigechampagne. Taittingers prestigechampagne Comtes de Champagne 1999 serverades i lördags i restaurangen på glas, hör och häpna på glas. Två flaskor gick direkt och jag fick den äran att prova av en av flaskorna och jag blev helt förstummad...

Comtes de Champagne är till 100% gjord på Chardonnay och tillverkas endast vid bra årgångar när man anser att kvalitén på slutprodukten är den man eftersträvar. Historien om Comtes de Champagne är kopplat till Thibaud IV som var den sista greven av Champagne, som ägde slottet Saint-Nicaise. Efter ett korståg förde han tillbaka Chardonnaydruvan till Champagne. Taittinger köpte slottet strax efter andra världskriget och som hyllning till Thibaud IV så gav Taittinger namnet "Comtes de Champagne" till sin blanc de blanc prestigecuvé som skapades 1952, en Blanc de Blancs årgångschampagne Grand Cru byar som Avize, Chouilly, Cramant, Le Mesnil-sur-Oger, Oger och Pierry. Man använder enbart vin från första pressningen i cuvén.

Thibaud IV's emblem återfinns på flaskorna.

Åter till vinet, första tanken var, "vilken härlig mousse" helt fantastisk silkeslen med en härlig stram karaktär i smaken. Oerhört komplext med toner av stenfrukter, honung, nötter samt balanserad syra som skar genom vinets kropp som en smörkniv. Man kände att man hade med något stort att göra och detta må vara min största Champagneupplevelse hittills. Eftersmaken var något enorm och den satte sig i mitt smakminne direkt. Ser fram emot nästa gång jag kan njuta av denna Champagne igen vilket jag hoppas inte blir allt för länge. Makalöst!

Fredrik var helt lyrisk efter att ha provat denna Champagne och hans tankar kring den kan ni läsa här.

I helgen tävlar Fredrik och Robban i SM i Sommelierie och jag kan tyvärr inte närvara men håller tummarna här hemma då jag fick gå in o fylla en liten del av deras plats på PM & Vänner.