Sitter och lyssnar på Spotify medens det simpla men så genialiska gitarrintrot till "Nothing else matters" tar plats i högtalarna. Är kanske för ung för att vara nostalgisk men tonerna får mig ändå att minnas tillbaka till 2006, då man satt med polarna kring lägerelden på Breviksalpen och sippade Tequila från storsäljaren Sierra Destilleria. De var på den tiden då alkohol var något spännande, idag vet jag bättre inbillar jag mig och fokuserar på smaknyanser istället för antal procent på etiketten. Även om jag kan sakna 00-talets glada dagar utan tanke på framtiden, då hade jag inte en tanke på att pyssla med dryck, möjligen att dricka men inte att studera den in på detaljer som jag gör idag. Om någon hade sagt att jag skulle jobba på en av de ledande krogarna i landet så hade jag trott de drivit med mig.



Nu ska jag inte drunkna i tankarna utan ska handla om vin och återanknyta till titeln och för att det inte ska ta allt för lång tid att komma fram till poängen så drack jag Ch. Haut-Bailly 2006 för ett par veckor sedan vilket är för den som är intresserad ett skolboksexempel på ett stängt vin, doften ja där hade vi en tunn hinna av cassisfrukt med inslag av grusig mineralitet som var svår att precisera mer. När vinet väl smakades av var de lika dant där med grymt ung men strukturerad balans mellan tanniner och syra men tokungt och borde hållas de närmsta 10 åren utan att passerar i mogenhet. De här med att dricka ungt vin fick en helt ny innebörd för mig och min tanke med vinet var att få en försmak på detta slott som jag läst så mycket om men ack så bråttom jag hade, för bråttom. Efter tre timmar på karaff som slungades runt då o då så gav vinet inte mycket mer med sig utan vinet höll sig stängt timme efter timme tills de så sakteliga sinade ur glasen.