Johans vinblogg

Sassicaia 2004

Jag har gått förbi den flera gånger nere i vinkällaren, inte brytt mig om den trotts sitt ädla rykte så har dessa viner gått förbi mig. Sassicaia, Ornellaia ja det är namnkunniga vinet det handlar om. I detta fall blev det Sassicaia som stod på tur. En riktig klassiker i vinsammanhang men även en bordeauxkopia från annat land med sin stora del cab sauvignon och mindre del cab franc.




I doften ung med kryddiga toner åt svartpeppar och viol, frukt åt cassis och även animaliska toner i bakgrunden av läder och ister. När jag först sippar på vinet så är det stramt och elegant, smakar som en ung bordeaux från västra stranden. Frukten ligger dold bakom den snygga fasaden...

 

Med lite tid på karaff så händer det grejer, cassisfrukten och den backande kryddan mesta dels åt cab franc krydda frontar sig, en wow känsla infinner sig och det här med att dra alla italienare över en kam känns genast förlegat. Just nu handlar det om Piemonte och supertuscans som levererar och sätter mitt tyckande på prov, jag kan inte annat än att abdikera från min frankofila tron och erkänna att jag gillar dessa stora italienare som ger med sig redan i sin ungdom och har många fantastiska år framför sig. Skål och God Jul!

2007 F.X. Pichler "M" Grüner Veltliner

”Doften är som att gå i terapi” läste jag strax efter att jag dragit första sippen på vinet, stort är ordet, djupt är ett annat, Monumentalt är ögonblicket och är just vad ”M” på etiketten står för. F X Pichler har gjort det igen och denna gång med en druva som jag har fördomar om Grüner Veltliner, vitpeppar o djupa tropiska djungeloljor men jag älskar att få mina fördomar på skam. Vinet må ha tropisk frukt och vitpeppar men det har något mer, något djupare nästan religiöst över det.

 

Färgen är som nyputsat guld och i doften möts man först av mango, passionsfrukt och vitpeppar i överflöd samt ett djup av mineraler som går åt gnejs och granit. I smaken möts man av en oljig kropp, djupa mineraler, en stor fetma i det annars strukturerade vinet med en knivskarp syra som skär igenom och gör balansen fantastisk, mycket av allt blir ordet. Eftersmaken känns helig och lång och trevlig men mätt blir man och namnet stämmer helt rätt Monumentalt och efter grissidan så är jag helt stum både i smakerna och i magen. Godnatt...

lördagskvällen var ung och en ung vinintresserad man satt i baren för att beställa in kvällens vin. Valet föll på Angelo Gajas egna Barbaresco från årgången 2003, en producent som är stor, dyrt och exklusiv och därför ställs det vissa krav...



Ungt och knutet blir första omdömet, sedan efter timman på karaff så börjar det sluta streta emot och ger med sig av sin djupa fruktighet under den unga stadiga tanninstrukturen. Djup av mineralitet med skogens mossiga toner och tryffel därtill. Ett vin att botanisera i för här finns det mycket men kommer att finnas ännu mer om 10 år. Stort vin med stor potential och tillsammans med Grissidan på PM & Vänner gör den sig mycket väl, kanske inte den mest prisvärda barbarescon men den bästa jag provat hittills.

Ännu ett stort möte med Bourgognes kungliga marker, denna gång stod Karl den stores heliga marker på tur från en så ung årgång som 2007, barnarov kan tyckas, men fantastiska viner är även bra i sin ungdom, de behöver bara lite luft. Efter en kvart i karaffen börjar denna skönhet visa upp sitt otroliga djup på mineralitet, bara det att det kom två damer som hämtade från en parfymbutik bredvid vilket störde ut doften något oerhört... Men men, en producent som Pierre-Yves Colin Morey kan det här med vit Bourgogne och detta smakar o doftar verkligen Grand Cru!




Doften möter mig direkt, med knäckiga fat och syrlig kärnfrukt mot gråpäron och gröna äpplen, en enorm mineralitet åt gnejs och kalksten. Otroligt djup redan i doften men så typisk vit bourgogne från dessa trakter. I munnen skär den unga syran igenom kinderna men ligger oerhört snyggt placerat under kroppen som består av knäckiga fat, äpplen och ett hav av mineraler. Helt klart ett stort vin ur alla aspekter även om de enbart har 3 år på nacken så kan jag enbart tänka mig hur stort detta kommer att vara om 10 år. En producent jag ska djupdyka i allt mer framöver för detta är kärlek vid första ögonkastet.

Då var det tisdag igen och dags att uppdatera bloggen med ännu ett vin. Dagens vin blir en bättre Bourgogne från Domaine Sylvain Cathiards läge Aux Malconsorts, granne till det exklusiva La Tâche. Med sex år på nacken så har vinet kommit ur sin dvala och börjar att visa upp mognad.



Ungmogen Bourgogne är det bästa jag vet och när man får äran att prova stora viner från vingårdar som Malconsort så finns jag alltid där. Vinet kom direkt ur källaren, något sval efter 12 graders perfekt lagring. Doften är något knuten med sina röda bär, alger och svampskog. I munnen är vinet perfekt balanserat med frisk syra och stabila tanniner. Smaken drar åt röda vinbär med ton på lättrostade fat och kompost. När vi nu närmar oss 18 graders sträcket så finner jag den perfekta balansen i smakerna och den typiska svamp-rödfruktiga tonen som jag förknippar med Vosne-Romanée och tryffeln inte att förglömma i den långa komplexa eftersmaken. Ett Grand Vin och Bourgogne har än en gång visat upp sig från sina bättre sidor och Sylvain Cathiard har gjort det igen!