Johans vinblogg

Jag får ett glas ställt framför mig med ett litet gyllene innehåll. Jag analyserar först utséendet och det ser ut at röra sig om ett sött vin med en härligt gyllene färg. Jag doftar och finner en massa saffran och mycket botrytistoner. En otrolig komplexitet och tät frukt i doften. När jag smaka på det blommade hela munnen fylld av saffran, gul frukt och otroligt komplexa botrytistoner, min gissning gick åt sauternes, toppnivå årgång troligen kring 1998 tack vare den unga tonen men ändå något mogen frukt. Min gissning föll till slut på Chateau Climens 1998 men det var egentligen för bra för det men eftersom jag aldrig provat Yquem så fick jag nöja mig där. Men det var ju verkligen toppsauternes som jag först var inne på och mitt första möte med Yquem och det var förförande med dess elegans som de lyckas få trotts all sötma och botrytisfrukt. Vackert vin, både att titta på och att njuta av. En stor vinupplevelse i all lägen och en riktig wow-upplevelse.

Såg idag att min vinkrönika som publicerades i VästerviksTidingens nya helgbilagaga dykt upp på deras hemsida så läs den gärna här och kom med synpunkter, både positiva och konstruktiva åsikter välkomnas.

Pomerol, östra Bordeaux, ett för mig ännu ej upptäckt guldgruva men har man Petrus så kan man ta ut ett pris för sina viner i samma klass. Det vill säga ingen klass alls. På Larssons rekommendation köpte jag en flaska Chateau Certan de May 2000 och han hade självklart inte fel. Då klockan var snart dags för stängning av kassan hade jag ej tid att sitta o vänta in vinet och just detta hade han i åtankarna och så rätt han hade. När flaskan åkte i karaffen så dofta det i hela bistron av tryffel och plommon. Vinet kändes ungmoget och rundt så att vinets delar precis knutit sig samman och sammanflätats till en okrossbar kedja av struktur och balans. Mjukhet, lenhet och elegans i det oendliga med lång eftersmak som satt i länge och ett vin man enbart sippade på för att man inte ville att det skulle ta slut. Helt opretantiöst och gott!





Ny dag, nya möjligheter. Entrecoten stundar och jag gör mitt andra besök i Pomerol. Denna gång till granngården till Pterus him self. Chateau Gazin med en rustik ettikett får man pluspoäng redan där och vid första doften känns den något knuten och då den kommer direkt från källaren något för sval. Känns väldigt återhållsam och väntar på att öppna upp sig men där bakom finns det gott om tryffel och frukt samt läder, mocka och en härlig komplex röra men all struktur finns där som sig bör. Så är den i nuläget, återkommer med hur den öppnade sig om någon timma eller två. Efter två timmar så händer det stora, nu när vinet tempererats och kommit i jämn balans tacka vare viss oxidation så öppnar sig vinet och visar upp en härlig mogen ton av melrlot genom de mogna plommonfrukten och en viss nässlighet infinner sig, samt tryffel och komplexa jordiga toner som förför. En eftersmak som sitter i länge och som jag sent ska glömma...

Ibland serveras man viner som man tror att man vet vad det är så fort man sätter näsan till glaset. Jag fick ett glas framställt till mig, första signalen på doften var Riesling, Österrike Smaragdnivå alternativt Tyskland och Spätlesenivå men Riesling var jag övertygad om då jag hittade de rena mineralerna men med en något oljig kropp men spår av petroleum bakom. Men det fanns något där som jag inte tyckte stämde in i bilden och det var den något söta tonen som jag först antog var att vi här hade mycket utjäst socker men de stämde ändå inte överrens.

När jag fick höra vad det var blev jag väldigt intresserad då jag inte har druckit Silvaner på en bra nivå någonsing hittills men nu fann jag det. Hög nivå kanske är att ta i men en bra nivå håller vinet med dess rena mineraler och friska frukttoner som drar åt ljusa tropiska frukter och toner av honung. Eftersmaken är relativt lång.





Flaskan sticker ut och när man ser den vet man var man är för den har den traditionella formen som heter "Bocksbeutel" och ursprunget är omtvistat var namnet kommer ifrån.

Ett friskt vitt vin med rena mineraler, en viss oljighet och tropiska frukter i överflöd samt en lång eftersmak.

Årgång 2006 finns på Systembolaget och kostar 894kr (6 flaskor).

Det har nu gått en tid sedan jag provade denna manlighet för tredje gången men andra gången för denna årgång. 2002 är generellt ingen upphöjd årgång men det är vid sådana årgångar som slotten testas och de som verkligen kan sitt hantverk lyckas för alla kan segla i medvind men få i motvind. Vinet korkades en sen natt och hade därför väldigt lite tid att få ta vakna till liv efter 8 års vila men skam den som ger sig.

Efter en vålddekantering så gav vinet med sig något och visade på sin storhet i doften med stora inslag av cassis, jordighet, blyerts och någon skitighet i en positiv bemärkelse. Smaken var den återhållsam med en fantastisk struktur vad det gäller tanniner, syra och kropp. Tanninerna kändes som de börjat mogna och var inte påträngande som ungdomens vin kan visa upp. Efter någon timma så kom fruktigheten igen och med en härlig balans och komplexitet med jordiga cassistoner. Eftersmaken satt i väldigt länge och då menar jag väldigt länge. Vinet serverades inte blindt till mig själv men till mina vänner som ganska snart förstod att det var något stort på gång...

En årgång värt att dricka tycker jag då man som dödlig har råd med det med ett pris kring 2000kr så är det helt klart ett vin värt att köpa och det tål minst och mår bra av 10 år och mer.

Igårkväll kom snön till Växjö och kylan slog till rejält fast det enbart är oktober. Det som förvåna mig mest var att snön la sig kvar och det blev en kraftig påminnelse om att det snart är jul, bara två månader kvar nu innan tomten kommer och man får träffa hela släkten på en o samma plats. Låter lite gammalmodig men julen är i mitt tyckte den bästa högtiden på året när man träffar sina släktingar och bara har det lugnt o tryggt o äter gott. Har upptäckt att nu när man bott hemifrån i snart tre år så inser man betydelsen av julen då man träffar sin familj och släktingar allt för sällan då man vid enbart få tillfällen är i Västervik.

Var inne på Systembolaget idag för att se om det kommit något roligt och när jag kom fram till starkvinshyllan såg jag Blossa X och jag var inte sen med att köpa hem en flaska för är ju snart jul som sagt vad och årets smak är cognac och saffran så jag har stora förväntningar.

Enligt Blossa själva fungerar glöggen att servera både varm och kall och därför så börjar jag med att servera den sval omkring 14-16 grader för att se om den ändrar karaktär sedan när jag värmer upp den. Återstår att se...


Sval
Färgen är gyllengul och lämna sockriga strängar på glaset. I doften så domineras den av cognacstoner och saffran med inslag av ingefära, koriander och nejlikor, de klassiska julkryddorna helt enkelt. Cognacen är något utstående i doften och gör att det sticker till i näsan på en oangenämt sätt. Smaken är halvtorr-söt och smakerna hamnar långt bak på paletten med en något het ton av cognac med en smakdominans av saffran och ovannämnda julkryddor. En angenäm syra bland allt sött och vissa frukttoner från vinet hittar jag även. jag upplever glöggen i svalt tillstånd något obalanserad och påminner mer om starkvinsglögg än Blossas traditionella årgångsglögg. Förra årets årgångsglögg med Clementinsmak var helt klart bättre i svalt tillstånd, ska bli spännande att se hur den förändras i varmt tillstånd.

Varm
Efter att den värmts upp i kastrull och fått sin första bubbla innan jag drog av den från platan så doftar det fantastiskt av julkryddor i hela lägenheten. Doften upplevs nu i uppvärmt tillstånd mer angenäm och mjuk och saffransfylld och cognacstonerna verkar i det tysta. Kryddorna som nejlikor och kanel träder nu fram på ett väldigt positivt sätt. I smaken så är den härligt mjuk men jag saknar intensitet som jag hade i svalt tillstånd. Syran och alkoholen har nu balanserat sig och man möts av en väldigt trevlig och lättomtyckt stämning i glaset. Längden på smakerna är mjuka och härliga och jag får nu ändra uppfattning om denna glögg.

Avslutnignsvis
En glögg som överraskar i varm servering och underpresterar i sval. En kul ny lyxigare upplevelse av glögg från Blossa men saknar den intensitet som Clementinglöggen hade men gott och nu doftar det julkryddor i hela lägenheten, underbart och nu enbart två månader kvar till jul...

Sitter på PM & Vänner i växjö och pluggar på om Spaniens vinområden och lagar. En fråga till er läsare: Vilken bodega i Rioja introducerade användandet av franska ekfat 1970? En annan fråga är: Vad är Doble Pasta? Kommentera gärna med ert svar vare sig ni har dubbelkollat de i oxford eller inte.

Blev sugen på något gott vitt och eftersom jag är relativt obevandrad i Chablis Grand Cru områden kändes det dags att ta tag i dem. Valet föll på den största och mest kända av de sju Grand Cru områderna "Les Clos". Valet av producent blev Domaine Pinson och framkom med hjälp av min kollega Robert som jobbar som Sommelier på PM & Vänner. Årgången blev 2004 då det var den vi ansåg vara mest drickvänlig just idag och efter en första sipp på vinet kändes det som ett bra val.



Vinet har sin härliga gyllene ton med en viss oljighet redan i den synliga texturen och till doften fylld av nougat, kalk och vissa mjuka smörkolatoner. I munnen är den fylld av mineral med fokus på kalk, en dominans går åt nougat och mandel samt en backande syrlig ton av citrus och grapefruktsinslag. Ett vin som har en len struktur och en ung men något till början till mogen frukt. Inte alls så hård som Chablis kan vara på denna nivå i sin ungdom utan tillgänglig och lite oljig och komplex som sig bör.

Eftersom det kan vara lite "tungt" att dricka en helflaska vin utan mat så beställde jag nyss in en Svampravioli i smörad tryffelbuljong med svartrot och kål från Åsa i Tunatorp på rekommendation av Robert. Ihop med vinet får vi en härlig balans där syran skär igenom den kärmiga pastan och svamparna spelar ihop med tryffeln som möter de komplexa, smöriga och något oliga tonerna i vinet. Syran håller sig rakt igenom och gör att man orkar äta mer utan stumna på smaker. Kolen slår dock vinet ur spel så där skulle jag dra ner för att nå en perfekt matchning. balansmässigt fungerar rätterna väldigt bra ihop och jag anser att detta är den typen av vinet man bör dricka även om i min smak bör man plocka bort kolen.

Nu är det dags för ost och inte vilken ost som helst utan från fjällkon Pärla på Agnes gård på Käcklingen vid sjön Åsnen. Ostarna som serveras är först en färskost med lingon och rågcrunch som är tänkt som en starter och sedan en blåmögelost med havtornstäcke som är insvept i mörk choklad som gjord för portvin eller rättare sagt den är gjord för att passa portvin. Nu gör jag ett avbrott i champagnen och dricker lite portvin i form av S. Leonardo 10 year old Tawny.




Självklart kommer det in en stubbe av choklad nu när vi befinner oss i skogen o i den har vi en kräm med nypon och harsyra i och under ser vi jorden representerad i en fräsig pors genach. Portvinet finns kvar i glaset och choklad och portvin, klassiskt.



Första serveringen på äpple kommer nu in och jag som normalt sätt är allergisk mott äpple ser detta som en rejäl chans o smaka på äpplets ädla aromer. Vi börjar då med en konsumé på Single tillish som serveras ännu i ett vackert glas.



Ja nu avslutar vi med äppledesserten Äpplen Latitud 57°50'43.02"N  Longitud 14°16'49.33"O och nu kommer ett italienst vin in i form av Moscato D'Asti från producenten S. Stefano Belbo. vänstra krämen på hasselnötsölja, Katjaäpple, mousse skär på Gravenstein och en sorbé på Discoveryäpple, torkat skal från Katjaäpple. En ljuvlg kombo fräscht o friskt, sött o gott och med vinet blir allt som att vara i paradiset, fantastiskt avslut på en väldigt trevlig afton som inte är slut ännu utan nu blir de kaffe o calvados i form av Comte Louis de Lauriston 1962 men de kommer i ett annat inlägg. Tack för ikväll så hörs vi framöver.



J.Nilsson

En bild på drycken som sig bör:



Nu har vi hittat in på första serveringen av lamm och där har vi nacken som är kokt i IPA samt levern som serveras med en lökpuré och det ska tillägas att kompositionen doftar vanilj likt titeln "lammnacke, öl, lök och vanilj". Champagnen gör sig som förväntat bra även här då vi har en härlig brödighet som lyfter upp kroppen i champagnen och placerar sig i en bra balans med Champagnen och även här har vi syran som skär i fettman på köttet och vi har här en fantastisk kombination i mat och dryck.




Efter den första kommer jsälvklart den andra serveringen på lamm som består av styckningsdelajerna kulotten brässerad i stout och innerfilén samt en mitt på brödighet och toscanskt rödvin som kokats med ett flertal rotfrukter för att ge sån komplexitet. I denna rätt när man sippar på champagnen så pockas syran och kroppen ner och kvar blir de mineraliska och fosila tonerna i champagnen som nu tas ner på jorden. Kanske inte den ultimata kombinationen utan en Krug Grand Cuvée hade stått sig snäppet bättre då den har mer power än denna Champagne som man ändå får ge all credit då den ändå pallar med denna rätt om än så pass.

Jag kunde inte låta bli o pilla så här har jag förstört kreationen något.


Ja nu kommer en liten gullig instickare i form av hallon på en grankvist som ses som en liten kul grej på den kärleksförklaring man gav till sin mor på bullerbytiden med smultron på ett grässtrå och här har vi hallon på en grankvist där hallon är smaksatta med granskottsättika, fräscht och friskt o gott. Nu är jag redo för mer!

Lammbog bräserad i brynt smör, med dill och smör, tanken är att man får en nostalgisk tillbakablick till lamm och dillsås men som i mitt fall känns verkligen som man sitter där vid bordet hemma och njuter av en härlig sönderkokt lammköttbit med mammas eller pappas härliga dillsås som jag aldrig kommer att glömma. En härligt syrligt rätt med en viss fettma i köttet som bara faller isär i munnen och den härliga gärsgården på jordärtskocka.





Tabberaset fortsätter sedan stoltsera med en andra förrät i form av Göskinder med hösttryffel och ”blodad smörgås” som serveras med riven tryffel, kan det bli bättre? svårt att tro för just nu är allt i harmoni. Tryffel och champagne, behöver man säga mer och göskinder på det och en blodig smörgås med grisblod och smör, ja ni mina läsare, jag har det rätt bra just för tillfället.





En liten glaskopp kommer in och nu serveras det iste på karl-johansvamp. En liten koppling återigen till skogarna och till den årstid vi nu befinner oss i. Jordigt, svampigt, gott och framförallt kallt som sig bör i en måltid och man är som åter i svampskogen, skål!




Det fortsätter nu med ett stenröse och då menar jag inte de stenröse som serverades för ett halvår sedan som bestod av marränger och havtornskräm utan det nya stenröset där vi återigen är ute i skogen och far med diverse svamp samt cheripotatis från Stellan och Jeanette i Bläsinge på Öland. Champagnens syra stör något i denna kombination men annars helt fantastisk, en härlig mjuk, mogen Bourgogne hade varit det ultimata i denna väldigt trevliga komposition som serveras med riven torkad gäddlever. Fortsättning följer i nästa inlägg... 

Första rätten kommer in "Trädgården 05:15" ett maltknäckebröd serveras som ska symbolisera den småländska vemodiga jorden och ovanpå ligger dagens skörd av rovor i form av gulbeta, majrova m.m. och daggen syns fortfarande på dessa rovor. Ett mkt trevligt inledande på en lång måltid. Jag får associationer av en daggig fotbollsplan när jag som 8 åring gled över gräset och gjorde 4 mål mot Totebo en match som slutade 19-2 så insatsen ska inte ses allt för stor.


Champagnen passar här mkt bra ihop då syrorna från rovorna spela i ett härligt samspel med den friska syran i den unga champagnen. Kul!






Andra rätten serveras och in kommer en lammfrikadell omsluten av rödbeta och ovanpå pänslas det rårörda fläderbär, en rätt i friskhetens tecken med känsla av jord och en fantastisk smakrik kalvfrikadell som ger fyllighet åt denna lilla rätt som även här faller som hammaren ner i hölstret ihop med Churchills vin. Spännande!





Tabberaset fortsätter med en första förrätt som kallas för "Homage till Thomas Keller" som är en hyllning till Thomas Keller på French Loundry i Yountville i Napa Valley. Hans orginal heter "Oysters and pearls" men det finns få ostron i insjöar så här har man tagit tillvara på vad man har i landet. Härligheten består av syrade sagogryn i en majrovepuré där vi även har lite rädisor samt Per sé kaviar som kommer från Spanien. Rätten är som gjord för en frisk champagne med sin krämighet och friskhet samt sälta från romen. Behövs inte sägas att denna rätt fungerar även den bra med champagne, är som jag tidigare skrivit, allt fungerar med champagne. fortsättning följer i ett nytt inlägg...

Tebberaset inleds med en småländsk sup i form av fläderlemonad smaksatt med pors som serveras i ett glas från Orrefors vid namn Pärla designat av Ingegärd Råman innan kvällens Champagne i form av Pol Roger Cuvée Winston Churchill anländer till bordet serverat i ett Rieslingglas i Difference serien tillverkad av Orrefors designat av Erika Lagerbielke.