Echezeaux!
Stora viner behöver inga stora glas för att visa sin prakt, fick häromdagen ett isoglas med lite rödvin i framför mig och skulle gissa vad de var. Detta sker relativt ofta så man brukar dofta lite snabbt och sedan komma med en kvalificerad gissning, men denna gång var de annorlunda. Jag tog lite nonchalant glaset och satte de till näsan, sen blev jag tyst, detta var mer än vad jag hade förväntat mig, något stort var i glaset men vad, fortsatt analys följde... Doften gick åt tryffel, lätt örtig, vilda hallon, björnbär, ja de mesta fanns där. När jag smaka på de så var de likadant en med en sådan finess jag inte upplevt på länge, min något intelligenta gissning gick åt RSV från DRC årgång kring 2001. Min kollega och vän tillika barchef gissade på Echezeaux från samma vinhus och han spika den. Det var Echezeaux från DRC av årgång 2007, jag blev oerhört imponerad av både Viktor och vinet...
Rödpang från Pomerol
Att stirra sig blind på klassade slott i Bordeaux är lätt då man glömmer att de mest exklusiva vinerna från Bordeaux är oklassade, jag talar då om vinerna från Pomerol. Med storheter som Ch. Petrus i spetsen och strax bakom Le Pin, Le Gay, Lafleur och Vieux Chateau Certan mfl...
Nu har jag tyvärr inte haft chansen att prova Petrus, Le Pin, Le Gay eller Vieux Chateau Certan men Lafleur hade jag den äran att prova i onsdags. Stor Pomerol är bara förnamnet, men smakar det så kostar det...
Chateau Lafleur 2001
Vinet hälls sakta och elegant upp på karaffen, dofter av tryffel och plommon slår mig redan nu när vinet rinner med elegans ner i karaffen. Dekanteringen avbryts i en lugn rörelse för att undvika den bottensats som bildats efter cirka åtta år på nacken. Vinet får vila några minuter innan det hälls i glaset för att försiktigt snurras runt där dofterna frigörs av mörk frukt, tryffel och örtig sommaräng, frukten känns mogen, tät och fyller upp hela doftsinnet med sitt djup.
När jag doftat klart på denna redan tillsynes mäkta skönhet så tar jag in vinet i munnen och sköljer runt. Det är så man blir religiös i denna stund, munnen fylls av en otrolig fyllnadskänsla med med tanniner och syra i en balans så man blir gråtmild, bakom den eleganta strukturen finner jag den mörka och lätt örtiga frukten i all sin prakt med tryffel och järnlika toner som för mig är typiskt för Pomerol. Eftersmaken är inte av denna värld, jag känner fortfarande smaken av denna skönhet.
Pomerol, mitt nya favoritområde i Bordeaux, det är bara erkänna att jag älskar dessa viner.
Fakta för den intresserade
Lafleur ligger i östra Pomerol på lerplatån "Le plateau Argileux" som består av Pomeorls unika järnoxidrika jordmån "crasse de fer" med lera och sand samt övre lager av luftig grus och sandrik jord. Här odlar man cirka 50/50 Cabernet Franc och Merlot på sina 4,5 hektar vingårdar med 30 åriga rankor. Vinet lagras i 18 månader på cirka 50% nya ekfat.
Idag ägs Lafleur av Bröderna Jacques och Sylvie Guinaudeau som hyrde in sig på Lafleur redan 1984 efter att Therese Robin avled. De tog helt över Lafleur 2005 efter att Therese syster Marie Robin avled 2001.
Nu har jag tyvärr inte haft chansen att prova Petrus, Le Pin, Le Gay eller Vieux Chateau Certan men Lafleur hade jag den äran att prova i onsdags. Stor Pomerol är bara förnamnet, men smakar det så kostar det...
Chateau Lafleur 2001
Vinet hälls sakta och elegant upp på karaffen, dofter av tryffel och plommon slår mig redan nu när vinet rinner med elegans ner i karaffen. Dekanteringen avbryts i en lugn rörelse för att undvika den bottensats som bildats efter cirka åtta år på nacken. Vinet får vila några minuter innan det hälls i glaset för att försiktigt snurras runt där dofterna frigörs av mörk frukt, tryffel och örtig sommaräng, frukten känns mogen, tät och fyller upp hela doftsinnet med sitt djup.
När jag doftat klart på denna redan tillsynes mäkta skönhet så tar jag in vinet i munnen och sköljer runt. Det är så man blir religiös i denna stund, munnen fylls av en otrolig fyllnadskänsla med med tanniner och syra i en balans så man blir gråtmild, bakom den eleganta strukturen finner jag den mörka och lätt örtiga frukten i all sin prakt med tryffel och järnlika toner som för mig är typiskt för Pomerol. Eftersmaken är inte av denna värld, jag känner fortfarande smaken av denna skönhet.
Pomerol, mitt nya favoritområde i Bordeaux, det är bara erkänna att jag älskar dessa viner.
Fakta för den intresserade
Lafleur ligger i östra Pomerol på lerplatån "Le plateau Argileux" som består av Pomeorls unika järnoxidrika jordmån "crasse de fer" med lera och sand samt övre lager av luftig grus och sandrik jord. Här odlar man cirka 50/50 Cabernet Franc och Merlot på sina 4,5 hektar vingårdar med 30 åriga rankor. Vinet lagras i 18 månader på cirka 50% nya ekfat.
Idag ägs Lafleur av Bröderna Jacques och Sylvie Guinaudeau som hyrde in sig på Lafleur redan 1984 efter att Therese Robin avled. De tog helt över Lafleur 2005 efter att Therese syster Marie Robin avled 2001.
Bildspecial
En liten bildspecial, inlägg om vinerna kommer senare...
