Då var det dags att få lite perspektiv på tillvaron, dvs dricka något annat än franskt på en bra nivå. Valet föll på ett av Emilio Moros prestigeviner Malleolus de Valderramiro 2006 från Ribera del Duero i Spanien. Vinet görs på Spaniens nationaldruva Tempranillo och har genomgått malolaktisk jäsnig på amerikanska fat samt lagring under 18 månader på franska ekfat.



Vinet slogs på karaff och var direkt tillgängligt med en himla mycket power och krydda med svaga vaniljtoner samt en lätt fatkaraktär. När första glaset hälldes upp var vinet silkeslent och med en jäkla mycket power och tryck i så man förstår att Parker gillar detta och har gett det 95p. I smaken var vinet oerhört lent med en fruktdriven karaktär av mörk frukt samt integrerade fat samt toner av vanilj som mjukade upp upplevelsen. Vinet hade en fantastisk struktur och var väldigt snyggt gjort och en fin balans i all kraft. Eftersmaken satt i länge och bestod av mörk frukt och vaniljstång. Ett väldigt gott vin som är lätt att tycka om för det har så mycket men efter tre timmar på karaff började vinet tappa kraft och planade ut till det negativa så detta är ett vin jag anser ska drickas inom 2 timmar de slås på karaff men ändå ett vin jag tror klarar av 10 år på flaskan.