Alkohol har funnits i alla tider och lär så finnas framöver. Det finns inte mycket som är så hyllat och så fult att göra som att dricka alkohol. Vi lär oss i tonåren att det är coolt att bli aspackad, deckad och spy i en papperskorg. Då har man levt ut säger vissa. Håller man med om det nej, men har man upplevt det? Ja... Vad har man då lärt sig av detta? Jo att det går att hantera alkoholen någorlunda bra med dess effekter när man vet vad som händer efter nästa shot.

Alkoholrelaterade skador kostar samhället miljoner varje år om inte miljarder. Det får folk att slåss, skilja sig och ta livet av sig. Är det då värt detta för lite nöje? Splittrat, egentligen borde svaret vara ett klockrent nej men endå så ligger de kvar i ens rötter att man skall ha ett sunt förhållande till alkoholen. Jag har aldrig sett mina föräldrar aspackade och det har gett mig en viss samvetsisntällning ihop med alkoholen, att jag kan inte dricka mängder för då vet jag inte vart det slutar. Kontrollbehovet finns ju där att känner jag att fötterna lättar och allting snurrar så dricker ja int en droppa, utan jag går o lägger mig o mår illa o skyller mig själv... men betyder detta då att jag kan hantera alkohol? Kanske, kanske inte för jag kommer endå i de situationerna...

Alkohol hör jag alltid något om när jag kommer till ett nytt sällskap, jag vet inte varför... Nu kan de tyckas märkligt när jag själv går och utbildar mig till ett yrke som handlar om att man säljer alkoholdrycker och sen är jag kritisk mot just detta, de vore som att jobba på ica och inte gilla deras rabatter. Men jag har sett och hört för mkt de senaste dagarna att jag inte orkar med att se de negativa så därför har jag själv bestämmt mig för att dra ner på min alkoholkonsumtion som aldrig varit över medel men inte heller speciellt mkt under...

Nu skall jag ut i solen och njuta :>