När man sitter och äter god mat så är det inte svårt att hitta vin som passar till, det är bara tänka på vad man tycker om och anpassa detta efter sitt sunda förnuft till maten. Denna gång blev det i matväg en variant på Biff Rydström och vad man kan man då dricka om inte annat än Bordeaux.

Valet föll på ett av de jag har hört mest gott om av min omgivning, Ch. Léoville Poyferré 2007, en så ung årgång tack vare dess tillgänglighet i ung ålder jämfört med både 05 och 06 som båda är för unga och motsträviga att konsumeras idag enligt egen kunskap. Att dricka 2:a vruer behöver egentligen ingen närmare beskrivelse med tanke på dess rykten och Poyferré som hamnat i skuggan av Las Cases men som i min utsago är de mest prisvärda slottet av de tre.



Doften möts först av en ung bläckig doft med en ton av blyerts och kompost. En till synes mogen ton i doften når mig då detta vin serveras helt synligt. I smaken är vinet förvånandsvärdt tillgängligt i smaken med toner åt cassis och jordig ung frukt. Blyertsen finns där som sig bör i detta slott som utan att smaka allt för modernt känns tillgängligt redan nu. Jag är såld på ung Bordeaux men detta vin tål att växa, kan drickas idag men tål att åldras med glädje i 10 år till.

Återkommer om detta vin vid senare tillfälle...

Sine Qua Non Grenache