Grand Vin kan drickas när som helst och behöver varken mat eller högtid för att passa in rätt. Samt det här med att dricka en hel flaska själv är det inget fel med då om man läser i AL's krönika i Livets Goda så handlar det om att upptäcka hela vinet och verkligen ha tid att filosofera över det under en längre tid för att sedan somna mysigt vintrött.



Vitt friskt vin är inte direkt något man egentligen brukar dricka i kalla januari utan mer ett sommarvin men har en vitvinsfas just nu så då provar jag en hel del vitt med välbehag. Just denna gång blev det ännu ett vin från den nyhyllade producenten Pierre-Yves Colin-Morey och tidigare har jag provat hans Grand Cru Corton-Charlemagne 07 som var sagolik!

Vinet serveras sådär lagom svalt runt 12 grader och åker på karaffen för att få luftexponering. I doften möts man av snygga lätt rostade fat, mandel, mineraler persikor och Elstar äpplen. Vinet känns något slutet till en början i doften men när de gått en liten stund börjar det hända grejer med doften och ovannämnda dofter växer allt mer...

Efter ett par klunkar då jag vant mig vid vinet så börjar jag prova av det, vinet har en bra fin balanserad syra som inte på något sätt tar över allt för mycket. De lätt rostade faten är genialiskt använda och ger en ryggrad åt vinet och balanserar sig väldigt väl med den eleganta fruktigheten som nämns på doftsidan. Man känner igen stilen från hans Corton-Charlemagne och detta känns som dess lillasyster då det är nättare, lite mindre mineraler och något lägre andel fat än storebror. Otroligt gott vin som kommer drickas med glädje genom sommarens varma dagar med eller utan mat.