Nu är hösten äntligen här och de friska svala vindarna sveper in över landet tillsammans med de ruskiga regnet. Men inget ont som inte för något gott med sig, svampsäsongen är nu här och skogens gula guld (kantarellerna) tar sig fram under mossa och stockar. De gröna rejäla stövlarna från tidiga ungdomen åker på och ut i skog och mark för att hitta de gula läckerheterna som gömmer sig där. Efter några timmars letande, svärande och glädjetjut så kommer man hem med i alla fall ett par hekto gula härliga kantareller och några få Karl-Johan svampar. De putsas, skärs upp och förbereds för kvällens måltid som består av en mustig köttgryta med karl-Johan svampar uti och som en liten aptitretare blir det mörkt bröd med smörstekta kantareller, löjrom och creme fraiche på. Till detta skall de väljas vin och man står nu bland systembolagets välsorterade hyllor och funderar på vad man ska välja...

 

Vin och svamp är en tacksam kombination då de är svårt att få det att skära sig om man bara vet om grundsmakerna som man har att göra med. De man först ska tänka på är att vinet gärna får ha en viss smörighet och ekfatslagrade vita viner på chardonnaydruvan är att föredra då den rostade och något smöriga tonen som framstår passar sig alldeles ypperligt till den smörstekta kantarellsmörgåsen. Ursprunget handlar här mer om en smakfråga om vad just du gillar, jag själv föredrar ett lite mer elegant vitt vin från Bourgogne i Frankrike där Louis Jadot's vita vin Couvent de Jacobins gör sig alldeles utmärkt. Vill man ha ett ännu smörigare vin så är Chardonnayviner från ”Nya Världen” att föredra, där finns bland annat ett amerikanskt vitt vin Bonterra Chardonnay som också gör sig alldeles utmärkt till kantarellsmörgåsen men från en annan vinkel.

 

Till grytan öppnar sig en hel värld av viner på den röda sidan. Vi kan här experimentera mer och hitta viner som attackerar på olika sätt, den klassiska kombinationen är här ett vällagrat temperamentsfullt spanskt vin från Rioja och varför inte då ta en av Systembolagets långkörare Faustino I Gran Reserva. Är man en frankofil som jag är så hamnar man nästan alltid i Bordeaux när det gäller kötträtter och det är alltid en smakfråga men inget slår en bra flaska röd Bordeaux enligt mig.

Jag blev väldigt imponerad av Chateau Belgrave 2007 som jag provade för en tid sedan. Här finner vi klassiska bordeauxtoner som plommon, örter och ceder med en modern fruktidriven ton med uppbackande fattoner.

 

När middagen går mot sitt slut och de nymalda bryggkaffet är bryggt så varför inte avrunda som de gör i Normandie med en Calvados för matsmältningens skull. Boulard Grand Solage är en långkörare på Systemet och en välförtjänt sådan som är väldigt trevlig. Vill man sätta guldkant på sin afton bör man prova topproducenten Pierre Huet och hans Vieilles Réserve Calvados som lagras åtta år på franska ekfat och håller verkligen toppklass!