Pomerol, östra Bordeaux, ett för mig ännu ej upptäckt guldgruva men har man Petrus så kan man ta ut ett pris för sina viner i samma klass. Det vill säga ingen klass alls. På Larssons rekommendation köpte jag en flaska Chateau Certan de May 2000 och han hade självklart inte fel. Då klockan var snart dags för stängning av kassan hade jag ej tid att sitta o vänta in vinet och just detta hade han i åtankarna och så rätt han hade. När flaskan åkte i karaffen så dofta det i hela bistron av tryffel och plommon. Vinet kändes ungmoget och rundt så att vinets delar precis knutit sig samman och sammanflätats till en okrossbar kedja av struktur och balans. Mjukhet, lenhet och elegans i det oendliga med lång eftersmak som satt i länge och ett vin man enbart sippade på för att man inte ville att det skulle ta slut. Helt opretantiöst och gott!





Ny dag, nya möjligheter. Entrecoten stundar och jag gör mitt andra besök i Pomerol. Denna gång till granngården till Pterus him self. Chateau Gazin med en rustik ettikett får man pluspoäng redan där och vid första doften känns den något knuten och då den kommer direkt från källaren något för sval. Känns väldigt återhållsam och väntar på att öppna upp sig men där bakom finns det gott om tryffel och frukt samt läder, mocka och en härlig komplex röra men all struktur finns där som sig bör. Så är den i nuläget, återkommer med hur den öppnade sig om någon timma eller två. Efter två timmar så händer det stora, nu när vinet tempererats och kommit i jämn balans tacka vare viss oxidation så öppnar sig vinet och visar upp en härlig mogen ton av melrlot genom de mogna plommonfrukten och en viss nässlighet infinner sig, samt tryffel och komplexa jordiga toner som förför. En eftersmak som sitter i länge och som jag sent ska glömma...