Rhônedalen del 1

Som utlovat så kommer nu ett sammandrag av föreläsningen med Christopher Lööb om Rhônedalens viner.




I Rhônedalen har man odlat vin i över 2000 år då romarna planterade och odlade en del vindruvor för vinproduktion i dessa områden. Under 800-talet och framåt tog kyrkan makten över vinhandeln och organiserar handeln så den exporteras till andra delar av Frankrike. Under 1500-talet börjar adeln att ta över vingårdarna och de börjar drivas i privat regi. Förr skickades viner från Rhônedalen till Bordeaux för att blandas ut till ett mer exklusivt välsmakande vin innan det skickades till England. Efter andra världskriget så var det väldigt ovanligt förekommande med buteljerade viner från Rhônedalen förutom toppvinerna utan det såldes på bulk.
Efter Bordeaux är Rhônedalen största tillverkaren av AC viner i Frankrike. Man tillverkar 4 miljoner hektoliter per år. I och med den ökade efterfrågan på viner från Rhônedalen har man börjat godkänna områden för vinodling som inte alls håller måtter i samma mängd som de tidigare.

Norra Rhônedalen har 8 AC klassade områden med väldigt gott anseende. I norra delen tillverkas endast 5% av den totala vinproduktionen i Rhônedalen. De största producenterna är Guigal, Chapoutier, Delas och Jaboulet. De har både egna vingårdar och de fungerar även som negocianter och köper in viner från andra gårdar och blandar.
De mest kvalitetsinriktade producenterna är Guigal, Chave, Clape och Vouge.

I Norra Rhônedalen är det kontinentalt klimat med varma somrar och kalla vintrar där det mesta regnet faller mellan mars-maj och september-november. Hagel och åskstormar förekommer vilket kan påverka vinrankorna och slå sönder druvorna. Just detta hände 2002 då man drabbades av hagelstormar och regn som gjorde att man blev tvungen att skörda väldigt sent och fick ett mkt lägre skördeuttag än andra år.   Mistralvinden kommer in från norr och de positiva med den är att den torkar ut vingårdarna efter regn och det blir mindre druvor som är mer koncentrerade sam mindre sjukdomar sprids. Det negativa med denna vind är att det bildas vårfrost vilket leder till försenad mognad hos druvorna vilket gör att man får skörda senare.

Norra Rhônedalen ligger i en smal dal som ligger Vienne och Valence. Man odlar på västra sidan om floden och landskapet är väldigt brant och kulligt. Man har odlingarna på sydliga sluttningar för att maximera solexponeringen. Jordmånen är rik på granit och man ordlar i terrasser på sluttningarna vilket gör det omöjligt för maskinskörd utan allt plockas för hand.  De druvor man odlar är Syrah, Viognier, Marsanne och Rousanne men Syrag är den dominerande druvan och ger väldigt lagringsdugliga viner.

Högst upp i Norra Rhônedalen ligger området Côte Rôtie som på franska betyder ungefär "rostad sluttning" och här har man kalk och granitrik jordmån men även lerigare jordar förekommer som i Côte Brune där Guigals toppvin La Landonne skördas. Världens blickar öppnades för Côte Rôtie i och med Marcell Guigals viner La Mouline, La Landonne och La Turque som blev belönade med 100p av Robert Parker och sedan dess har priserna stigit men försäljningen har även ökat.

I  Condrieu där man har en kalk och granitrik jordmån och odlar mest Viognier och gör där med för det mesta vita parfymrika viner. Under Condrieu ligger St Estephe där man gör lättare viner än i nordligaste Rhône.

Under St Estephe ligger Crozes Hermitage som slingrar sig runt Hermitage och här odlar man mestadels Syrah av hög kvalité, framförallt i Hermitage då Crozes Hermitage har en lerigare jordmån och vinerna kan max lagras i 10 år.

I Cornas odlar man endast rött vin på Syrah och odlingarna ligger som i en skål med sluttningar vilket gör att man har väldigt god solexponering på vinrankorna. Här görs de kraftigaste vinerna i Rhônedalen.

Två områden av mindre betydelse är St Perey och Clairette de Die där man förr var kända för sitt mousserande vin som man fortfarande tillverkar men populariteten har sjunkit och där med produktionen.

Dags för vinprovning av vita viner från Norra Rhônedalen

Första vinet vi fick var en Les Oliviers blanc av årgång 2006 som var ett enkelt och balanserat vin med inslag av stenfrukter och en viss smak av jäst. Det andra vinet var Hermitage Cave de Tarn av årgång 2003 som kändes som det börjat utveckla sig och började visa på mogna frukter som passionsfrukt och nätmelon men hade även en trevlig syrah som håller i ett par år till. Det tredje vinet var Guigal Condrieu av årgång 2005 som var väldigt ungt med inslag av tropisk frukt och inslag av grapefrukt och visade upp ett balanserat avslut och jag skrev stort GOTT.

Rörr vin från Norra Rhônedalen

Första vinet var Cave de Sarras från St Joseph av årgång 1998 som visade upp mognadstoner av läderm en hade fortfarande en sötmogen frukt av mörka bär bakom sig. Taninerna hade integrerats väl och syran hade sjunkit så vinet vart väldigt trevligt. Det andra vinet var Les Caunes av årgång 2007 från Crozes Hermitage som smakade väldigt ungt och hade en ung frukt av mörka bär med inslag av lakrits. Ett helt okej vin men behöver ett par år på nacken innan det peakar. Det tredje vinet var en Farconnet av J.L Chave från Hermitage av årgång 2001. Vinet visade upp mognadstoner av stall och syltiga björnbär, lakrits och en härlig komplexitet i avslutet.Det fjärde vinet var en Côte Rôtie av Guigal från Côte Rôtie av årgång 1996. Vinet kändes fortfarande moget och visade upp smaker av läder, mörka bär, plommon, en viss rökighet och en viss komplexitet io avslutet och förblev ganska elegant. Det femte vinet som var höjdpunkten var La Landonne av Guigal av årgång 2002. Vinet visade upp en oerhörd koncentration av frukt och fat och en stor komplexitet och vinet kändes ungt men smakade fantastiskt med sina rostade fat och friska violer och jag ser fram emot att prova min La Mouline 2002 om några år när den fått mer ålder och mognad. Jag blev överväldigad över detta vin! Det sjätte och sista vinet var en Cornas från Clape av årgång 2003 och här var ett vin som var otroligt fruktdrivet och kraftfullt och visade på toner av lakrits och violer. Den hade kraftiga taniner som drog till rejält och de kändes inte riktigt integrerade så om ett par år lär detta vin visa sig från sin rätta sida, iaf inom 3-4 år.




I nästa inlägg om Rhonedalen kommer jag att skriva om den södra delen.

Reserverar mig för stavfel.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback