Amarone o fläskfilé

Idag fick jag för mig att öppna min Amarone jag haft legande i skåpet en tid. Hade egentligen tänkt att spara den till när jag tar examen men varför vänta så länge? Den riskerar ju o bli gammal, skämt o sido så var det ett infall som föranledde detta.

Maten blev en ugnsstekt baconlindad fläskfilé som var fylld med pesto och soltorkade tomater och till det så blev det råstekt potatis samt lök och paprika. Såsen som jag inte hade tänkt så mkt på fick bli en påssås vilket jag bittert fick ångra och det var den som jag haft i skåpet sen jag flyttade upp men blir ingen repris. Sallad är självklart en viktig del i rätten oxo som inte får förglömmas.

Resultatet av kombinationen blev okej, den stekta löken tog ner vinets restsötma något vilket gjorde upplevelsen behaglig i munnen men det kändes att de ska nog till mer styrka i rätten för att mäta sig med vinet. För er som itne följt min blogg så intensivt så var vinet en Allegrini Amarone della Valpolicella Classico 2004. En utvärdering av vinet tänkte jag skriva imorgon och min granne Fredrik var här och gjorde ett utlåtande han med så det tänkte jag ta imorgon så håll ut.

Fick en flaska vin som tack för jag tagit in hans post som var från vingården i Sydafrika däre han haft sin praktik under ett antal veckor i mars och april. Vinet är en Stellenzicht Petit Verdot 100% 2007 som inte har kommit till Sverige ännu så skall bli spännande att prova den nu i hyttan eller om jag spar den till jag kommer till PM strax före sommarjobbet i viken.

Lite filosofiska tankar såhär på kvällskvisten har varit att om människor som drick vin var dag, kan man kalla dessa för alkoholister elelr livsnjutare?
För hela det jag går och utbildar mig till handlar om alkoholdrycket till största delen och det borde ju vara ett farligt tecken med tanke på all skrämselpropaganda som systembolaget utlyser. Men som de är med mycket annat så i lagom doser så är alkohol inget farligt eller kanske till och med hälsofrämjande som jag ser fram emot att läsa om i Fredriks B-uppsats framöver. Nu längtar jag faktiskt hem skall jag erkänna och jag längtar efter familjen först och främst och sen vissa personer jag sett för lite av. Men har ju sommarn på mig de dagarna jag är hemma men de är väl bara att inse att de är dags att skaffa körkort så man kan ta sig som man vill fram och tillbaka utan att de ska ta en heldag att bara ta sig hem.

För att detta inte skall bli lika långt inlägg som senast så tackar jag för mig och återkommer imorn. God natt, godnatt...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback