Italien Vs Frankrike

Efter en fantastiskt trevlig personalfest igår som började hemma hos Johan där det blev laxmousse och råbiff och goda viner som Chateau Figeac och champagne i form av Bollinger 1999. Sedan bar det av till Palladium och vidare mot MatOdryck där det fortsatte med härlig och god middag som kockpraktikanterna lagat. Vart vin och öl och fantastisk god efterrätt och Calvados, otroligt gott. Men det var underbart på alla sett och vis och när jag kom hem alldeles för tidigt med sista bussen vid 10 i 10 så slog mig tanken, varför gillar jag Italien? Vad har jag för grunder och vilka kunskaper har jag om andra viner?

Jag har under flertal gånger fått försvara mitt amaroneintresse för fredrik som tycker endast att dessa viner är konstlade och har ingen själ. Jag har nog inte förns nu insett att han haft rätt hela tiden, man måste ut ur hålan och se världen i stort, italien och då framförallt veneto som legat mig varmt om hjärtat är inga stora viner, det är dåliga viner i en stor kropp. Frankrike är bäst utav en anledning och den lär man sig att förstå efter mkt provningar, likaså att tyskarnas riesling är bra med slår inte österrikarna i kraft och finess.

Jag har idag beställt ett vin som är det dyraste vin jag någonsin köpt (E Guigal är producent och den som fått flest 100 poängare av Robert Parker under 90-talet, fler än hela Bordeaux), skall inte tala om vad det kosta förens jag har smakat och druckit det med mina fantastiskt trevliga arbetskamrater till god mat. Jag kommer sakna detta stället och i sommar kommer man lätt och hälsa på och senare under åren försöka få jobba där när man skaffat sig mer serveringsrutin.

Men dagens insikt, Italien är konstlade viner utan själ, Frankrike är hantverk och tradition och det krävs mognad för att förstå det fantastiska med Bordeaux's viner.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback